Idag har jag hämtat flygbiljetten hem (jag kommer troligtvis få ändra den igen eftersom jag till 99% inte kommer komma tillbaka hit till Canberra. Sedan tror mamma att när jag väl har kommit igång med allt här och vant mig så kommer jag vilja vara kvar längre än till februari). Vi får se helt enkelt. Jag har även tvättat lite kläder (jag vet, väldigt tråkigt men men..). Åh som ni lär ha märkt vid det här laget så har jag bytt inställningarna så att jag kan skriva å ä ö !!:D (Det vill jag tacka KT för, haha. Annars hade jag aldrig brytt mig om att ens kolla upp det på datorn). Det känns jättebra! Lite mer hemma.

I mitt förra inlägg så skrev jag någon liten rad där jag tackade pappa för adressen till någon avlägsen släkting här i Australien. Hör och häpna!! Jag skrev ett mail till henne, hon heter Marie Wallin, och hon svarade!

Det här skrev hon;

 

Jag blev så himla glad när jag såg att hon hade svarat! Jag blev så glad att jag inte ens vet vad jag själv ska svara! Haha. Jag vet iaf att jag verkligen vill hälsa på dem och lära känna dem. Jag älskar gamla saker, gamla klänningar, möbler, hus, berättelser, cyklar (haha, jag har ju tre stycken antika cyklar så), osv. Tänk då att få höra saker om sin egna gamla släkt! Jag kan inte tänka mig något roligare än att få komma till dem och hälsa på och få se foton och släktträdet. En del av mitt släktträd! Hur coolt som helst!

Just nu kan jag ju inte komma till dem även om det vore det smidigaste när jag ändå är såpass nära Sydney. Nu kommer jag ju åka helt åt fel håll, ungefär 120 mil, eller något, nedåt i landet. Det löser sig nog. Jag skulle väldigt gärna vilja fira jul i Sydney (för jag vet att det finns många svenskar där då och då skulle jag känna mig lite mer hemma) och då kanske jag kan åka till dem. Jag förstår att de säkert, antagligen, har planer för jul eftersom det är en ganska stor högtid, men det skulle iaf vara jättekul att spendera den med dem. Då är jag ju med släkten trots allt! (;

 

Igår fixade jag som sagt ett telefonkort här och då kunde jag ringa hem! Jag pratade med pappa först en liten stund på morgonen och sen mamma en stund senare. Det kändes så jäkla skönt att prata med mamma eftersom jag inte har pratat med henne någonting sedan jag åkte. Det kändes nästan som att jag var hemma och bara ringde till henne för att berätta någon helt oviktig sak som vanligt, haha! Åh vad jag saknar min familj och mina vänner. Jag har aldrig känt såhär förut. När jag åker bort på någonting hemma brukar jag tycka att det är ganska skönt att bara släppa allt men här känns det som att jag har släppt lite för mycket saker eller hur man nu ska säga..

 

Min uppgift nu är att försöka att inte se bakåt utan bara framåt! Jag vet att jag haft det jättebra där hemma och allt men hade jag stannat kvar hade jag aldrig uppskattat allt lika mycket som jag gör nu. Plus att jag måste ju gå ur boet, ta ett steg ur allt tryggt, alla vanor.

Lite som att hoppa från femman i badhuset. Alla står där nere och skriker hoppa, hoppa, hoppa!! Men egentligen är det bara man själv som kan bestämma sig (så vidare man inte blir knuffad som det just nu känns som att jag har blivit). Men hade jag inte blivit just knuffad så hade jag aldrig vågat göra det här. Då hade jag missat hela hoppet och stått kvar där nere och sagt åt någon annan att hoppa, att våga. Just nu känns det som att jag är mitt i luften. Med ben och armar fladdrandes runt omkring mig och inte har en aning om vad som kommer hända när jag bryter ytspänningen och faller i vattnet. Jag antar att det är en del av spänningen samt ångesten.

Jag vet att det här egentligen var vad jag ville göra från början. Resa runt i Australien och se allt värt att se. Jag vet att det var det jag ville men det jag inte vågade. Jag tänkte att om jag bor hos en familj så får jag ju se och uppleva mycket ändå! Jag antar att det var ett hopp från trean. Något jag visste att jag hade modet att göra fast jag egentligen ville hoppa från femman. Jag måste bara säga att jag tycker alla som åker själva är sjukt modiga! Alla som hoppar från femma direkt, ni borde få ett stort pris! 

 

Åh just ja! Tash ringde mig igår innan jag pratade med mamma. Hon frågade mig om jag ville följa med på någon collegefest! Eller när man går från bar till bar ni vet, en hederlig gammal barrunda! (; Så jag sa ja, det ska bli jättekul att träffa nya människor och framför allt att träffa henne. Hon verkar så himla snäll och hon är den som har räddat mig från hela den här absurda situationen. Så tack Tash! och tack Kristina för att du hörde av dig till henne!

Tack alla som har hjälpt mig på något sätt, som tror på mig, som läser min blogg osv. TACK!

Nu måste jag verkligen gå och kissa, hehe!

Tusen kramar till er (: jag älskar er.

 

See you soon then,

B