I torsdag åkte vi till Melbourne (jag älskar staden), till Hannah. Hon var snäll och jäklar vad bra hon sjööng, blev väldigt förvånad när hon öppnade munnen och världens härligaste röst kom ut (: Tash sjunger också jättebra för övrigt!

Vi kom ganska sent på onsdagen så hann inte direkt göra något, vi gick och la oss nästan direkt.

Sedan gjorde vi oss i ordning och drog iväg på Melbourne show dagen efter. Det var väldigt kul där faktiskt! It was huge!! Allt var så himla massivt. När man kom in så var det massa karuseller, jättestora och skitläskiga! Det var egentligen som en enda stor nöjespark. Det fanns, som sagt, karuseller, djur, spel, mat, godis, lekställen, allt egentligen! (: Haha, det enda jag köpte var onyttiga saker, godis, sockervadd, glass, kebabrulle (♥) osv.

En annan jätterolig sak var att artisterna som är med i årets X Factor här var där för att uppträda! Jag har ju sett det på tv nu två eller tre gånger så jag har lite koll på vilka som är med iaf (trodde jag ja!). När vi satt och åt så kom det några killar och ställde sig mitt i vägen för att jag skulle kunna se ut så jag blev lite irriterad. Plus att de glodde alla (hm, fem?) och då stirrade jag tillbaka skitbitchigt (haha, bitchblicken ♥). Det roliga är att efteråt så säger Tash att hon tyckte de såg väldigt uppklädda ut och så. När vi sedan går in för att sätta oss i den andra delen av det stora underhållnings/mattältet så är folk helt galna och håller upp skyltar på några killar där det står The Collective. HAHAHA, klart att det var de! Synd att jag inte visste det innan, då skulle jag ha frågat efter autograf och tagit kort med dem (man vet ju aldrig, de kanske vinner). Hur som helst så är de ungefär som Australiens One Direction. Folk är helt galna.. hah

 

(Nu kom Mia och Erykah in och började prata med mig så allt jag skriver kanske inte blir sammanhängande nu. Åh ja de lärde mig också att Erykah inte stavar Erica som jag har skrivit, haha).

 

Torsdagen var en jättebra dag! Vi kom hem runt tio kanske. Då pratade vi och åt lite och vips så var klockan nästan tolv. Då var det verkligen dags att lägga sig. Jag var så himla trött efter dagen på Melbourne show Vi åkte klockan tre till flygplatsen i Melbourne (hennes plan skulle lyfta åtta). Vi var kvar ända till klockan sju!! Vi åt frukost på flygplatsen. Jag tog pannkaka med bär och kräm (vaniljkräm) men krämen var slut. Pannkakorna är verkligen inte som i Sverige.. :( De är tjocka och smakar typ sött bröd/kaka.. Jag saknar svensk mat och mormors mat! ♥ love

 

Idag har varit en dålig dag.. Jag saknar allt där hemma. Min familj. Jag älskar er.

Igår innan jag gick och la mig så ringde jag och pratade med pappa. Jag älskar dig.

Jag vill inte att ni ska vara ledsna för att jag inte ringer samtidigt till er (mamma och pappa) och för att jag ringer er olika ofta eller så. Jag försöker prata med er båda lika mycket. På facebook och i telefon. Jag älskar er båda. Så himla mycket.

Just nu vill jag bara gråta och så har jag känt hela dagen. Det är säkert för att jag är så trött (hoppas jag).

Hoppas på bättre dagar framöver.

Frida sa att hon hade läst att de två första veckorna ska vara värst, det är då man räknar dagarna, sen börjar allt flyta på. Jag hoppas verkligen det är så. Isf så är min vändpunkt nu! Från och med nu ska jag bara se framåt och att allt bara kan bli bättre (rent ekonomiskt och praktiskt så kan det ju förstås bli väldigt mycket sämre men det ska jag inte tänka på)! Jag ska försöka sakna lite mindre och lite mer sällan.

Men det kan jag säga er, jag saknar som en tok! Ni finns i mina tankar ofta. 

Igår innan jag somnade så tänkte jag att jag var hemma. Jag tänkte på att jag vet exakt hur många steg jag måste ta från ytterdörren för att svänga in i köket. Exakt när Max hör att någon kommer hem. Exakt vart jag slänger mig i soffan. Exakt vart Iza leker. Exakt hur många steg jag måste ta för att sätta mig i pappas datastol. Vilka kanaler som funkar på tv'n. Jag vet allt om mitt hem. Home is where the heart is. ♥ 

 

Kan för övrigt säga att jag är så lycklig att Mumford and sons nya album äntligen är ute!! (Även om jag redan har hört flera av låtarna). Love to you guys for making a bad day so much better ♥

 

Imorgon åker vi till Adelaide och jag byter tidszon. Nästa söndag börjar sommartiden här så då ändras tiden igen! Tiderna förändras. Nya förväntningar och förhoppningar börjar gro. Jag hoppas jag kan njuta av min tid här. Jag vill inte att alla minnen ska bli förstörda för att jag längtar hem så mycket.

 

See you soon then,

B

 

 

 

 

Yeahy! Ikväll blir det Melbourne med Tash! Vi ska åka till hennes bästa kompis Hannah som bor där. Det är meningen att vi ska sova hos henne ikväll och sedan ska vi gå på the Melbourne show!! Jag är hur glad som helst!:D Jag vet dock inte riktigt vad den här showen innebär men det kommer finnas massa olika uppträdanden, djur, godis, fyrverkerier osv. Det blir kul. I'm excited!

Jag får väl skriva något på fredag när vi kommer tillbaka om hur det var (:

Då ska vi för övrigt lämna av Fanny (Belles kompis från Filippinerna som jag berättade om). Vi åker till flygplatsen runt tre på fredag morgon..åh vad jag kommer vara trött!

 

Idag har jag och Tash varit och fikat med hennes kompis Rowie. Hon var trevlig. Sedan gick vi till the botanical garden (en jättestor park med massa blommor och träd. Typ som stadsparken fast mycket större). Efter det så gick vi en bit längs med dammen/sjön. Det är så mysigt där, massa fåglar, buskar, parkbänkar och fina promenadstigar (:

Just nu är Tashs kompis Jake här. Vi ska ta tåget om ungefär 1,5h till Melbourne. Så nu måste jag fixa mig lite och välja kläder. Det ska bli 27 grader där imorgon!:D I'm so happy!! Äntligen lite värme i det här landet! Hihi.

 

See you soon then,

B

 

Igår gick jag och Tash upp tidigt och sedan åkte vi in till stan för lite sightseeing och så tvingade jag henne att plugga på biblioteket (hon har någon tråkig uppsats att skriva om någon utveckling inom Jazzen..boring!). Stan är så himla underbar, världens gulligaste! I love it here (förutom att det är så kallt nu).

Vi började med att träffa en av hennes kompisar (har glömt bort vad han hette) och gick till ett fik som heter Java. Efter det köpte jag ett par mjukisbyxor (skitfula, rosa) på rea eftersom jag fryser så mycket här. Sedan köpte jag en bok i en second hand-affär. Efter det gick vi och åt paj och jag köpte en munk (sååå gott, hehe). När vi var mätta och belåtna gick vi till bibblan. Tash pluggade och jag började läsa min bok (egentligen satt jag mest med telefonen på fb och annat tråkigt). När vi skulle gå hem så kom hennes kompis Charlie och hämtade oss, han var ganska rolig. Han följde med oss hem. Hm..vad gjorde vi sen? Jag tror jag satt vid datorn och sen skulle vi på en annan Charlies 18-års fest!

Tash sa att vi skulle vara ute på landet och kolla på en brasa och så så därför skulle vi klä oss varmt. När vi väl kom dit så, visst det var ute på landet men folk var hur uppklädda som helst! Jag hade raggsockor, en röd fleecejacka, dubbla leggings med hål i och en gammal grön jacka. Jag kan ju kort och gott säga att jag kände mig ganska underklädd, haha! Iaf så var alla där jättesnälla. Det var lite svårt i början att prata med folk för alla var så glada att Tash var där så jag glömdes lite bort, haha (: Men både Tash och hennes kompisar var supersnälla så det var kul.

Aa just ja, och igår så fick jag ont i ryggen igen. Det var inte som förra gången när jag inte kunde röra mig utan nu var det som en av de "bra" dagarna av de riktigt dåliga.. Det är bra nu iaf. Jag fick sova i sängen med en värmedyna, det var skönt. Då pratade jag och Tash lite tjejgrejer också, hihi!

 

Idag har varit en slappdag! Hur skönt? Sååå skönt!!:D Nu är klockan snart åtta och vad har jag gjort idag? Börjat kolla på en film (Moonrise Kingdom med Bruce Willis, ganska konstig för övrigt), lekt med Tashs kusiner Mia och Erica (vi sparkade boll, spelade king, tre i rad, kurragömma m.m.), varit i mataffären med Belle (Tashs mamma) och Fanny (Tashs mammas bästa kompis från Filippinerna som har bott hos dem i 10 månader nu och åker tillbaka på fredag), och så har jag pratat med Belle om mat från Sverige. Hon vill att jag ska baka bullar, hehe. Så det ska jag nog göra snart efter att hennes stek kommer ut från ugnen (;

 

Jag var nyss och släppte av Tash på Java igen (eller jag och Ron). Hon ska gå ut med en annan kompis, Alex. Jag vet att hon gillar honom lite så jag tänkte att jag stannar hemma, hon behöver ju trots allt inte ta med mig överallt hela tiden! (; När jag och Ron var påväg tillbaka så stannade vi till i mataffären för att köpa mjölk och flingor. Då kände jag doft som jag mindes från något. Jag kunde bara inte komma på vad. Det luktade så gott. Det luktade någon högtid! Sedan såg jag massa pepparkakshus och chokladtomtar!! Nu? I september? :o Det kändes lite tidigt men jag blev iaf jätteglad när jag förstod var den ljuvliga doften kom ifrån! Hihi

 

Allt är super här och jag trivs jättebra! Jag ska nog snart ringa och prata lite med mamma och pappa. Får se om det blir med båda eller ja haha. Äsch nu ska jag ringa dem!:D

 

See you soon then,

B

 

Alla var jättetrevliga och öppna. De välkomnade mig in i familjen direkt när jag klev innanför dörren.

Jag känner att jag inte riktigt kan förklara känslan av att komma hit men jag mår iaf skitbra rent ut sagt! Tash är världens snällaste och roligaste! Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne.

 

Jag kan ju berätta lite vad vi har gjort idag då. Det började med att jag gick upp och åt frukost och pratade med hennes pappa (för övrigt jättesnäll). Han heter Ron och är 67 (tror jag) men ser definitivt mycket yngre ut och är väldigt pigg. Hennes mamma, Belle, vet jag inte hur gammal hon är men hon jobbar iaf fortfarande. Hon påminner om mormor eller kanske mer om moster faktiskt. Typ när moster har druckit några glas och skrattar hela tiden, så är hennes mamma hela tiden!:D haha åh jag saknar min familj men det känns så skönt att Tash familj är så lik min. Öppen och ärlig. Varm och kärleksfull.

Efter frukosten iaf så fick jag manikyr och pedikyr av en kompis till Tashs mamma. Jätteskönt och jättefint (:

Sedan åt vi mat och pratade. Efter det så gav jag ett spel till Tash som vi spelade, jag, Tash och hennes två kusiner Mia, 8, och Erica, 6. Så himla söta och snälla tjejer.

Hennes släkt åkte sakta men säkert hem till sig igen och det blev bara vi kvar. Hennes mamma och moster (tror jag) visade mig runt i stan. Det är nog den sötaste staden jag har sett på väldigt länge! Det finns sjukt många gamla, fina, bevarade hus. Hennes pappa berättade att många av husen var flera hundra år gamla:D Det finns en sjö mitt i stan som många tar en promenad eller springtur runt. Sedan hade de någon memorial garden för gamla krigare. Staden känns som en liten by där alla känner alla fast det i själva verket är väldigt mycket större än Katrineholm.

Just nu ligger jag och Tash i sängen med varsin dator (hon har en sån mac vi hade i skolan). Hon har hjälpt mig med mitt CV och gud vad det låter proffsigt nu, haha! Everything happens for a reason!

 

Idag har jag också pratat med pappa på WhatsApp. Han skickade en video på Max! Jag började gråta när jag såg den. Det kändes bara som att jag missar så himla mycket där hemma. Jag missade när Iza började dansa (dansen som jag för övrigt skrev in henne på), såna saker gör mig ledsen. Jag vill vara där för mina systrar. Jag vill vara med Mickis hennes sista år i skolan. Studentåret. Det var mitt roligaste år så jag vill vara med henne och göra det till hennes bästa år med!

När jag pratade med mamma så sa hon att det inte händer någonting i stan, det är lika tråkigt som alltid. Regnar och har sig. Jag antar att jag skulle känna likadant om jag själv var kvar, att det var tråkigt och att jag inte ville vara kvar men nu när jag väl är borta hemifrån så känns det annorlunda. Äsch, det är bara ibland det känns såhär. Sedan jag kom till Tash har jag inte känt någon hemlängtan alls förutom när jag såg videon på min älskling. Pappa sa att han har blivit jätteduktig och kan springa bredvid utan koppel när man cyklar och att han lyssnar jättebra. En lydig liten gosse det där!

 

Haha, jag måste bara säga att något jag verkligen saknar nu är mina mjukisbyxor!! Jag fryser här och vill ha något att gosa in mig i. Kanske skulle ha tagit med min one piece ändå (;

Over and out. Love.

 

See you soon then,

B

 

Idag har jag hämtat flygbiljetten hem (jag kommer troligtvis få ändra den igen eftersom jag till 99% inte kommer komma tillbaka hit till Canberra. Sedan tror mamma att när jag väl har kommit igång med allt här och vant mig så kommer jag vilja vara kvar längre än till februari). Vi får se helt enkelt. Jag har även tvättat lite kläder (jag vet, väldigt tråkigt men men..). Åh som ni lär ha märkt vid det här laget så har jag bytt inställningarna så att jag kan skriva å ä ö !!:D (Det vill jag tacka KT för, haha. Annars hade jag aldrig brytt mig om att ens kolla upp det på datorn). Det känns jättebra! Lite mer hemma.

I mitt förra inlägg så skrev jag någon liten rad där jag tackade pappa för adressen till någon avlägsen släkting här i Australien. Hör och häpna!! Jag skrev ett mail till henne, hon heter Marie Wallin, och hon svarade!

Det här skrev hon;

 

Jag blev så himla glad när jag såg att hon hade svarat! Jag blev så glad att jag inte ens vet vad jag själv ska svara! Haha. Jag vet iaf att jag verkligen vill hälsa på dem och lära känna dem. Jag älskar gamla saker, gamla klänningar, möbler, hus, berättelser, cyklar (haha, jag har ju tre stycken antika cyklar så), osv. Tänk då att få höra saker om sin egna gamla släkt! Jag kan inte tänka mig något roligare än att få komma till dem och hälsa på och få se foton och släktträdet. En del av mitt släktträd! Hur coolt som helst!

Just nu kan jag ju inte komma till dem även om det vore det smidigaste när jag ändå är såpass nära Sydney. Nu kommer jag ju åka helt åt fel håll, ungefär 120 mil, eller något, nedåt i landet. Det löser sig nog. Jag skulle väldigt gärna vilja fira jul i Sydney (för jag vet att det finns många svenskar där då och då skulle jag känna mig lite mer hemma) och då kanske jag kan åka till dem. Jag förstår att de säkert, antagligen, har planer för jul eftersom det är en ganska stor högtid, men det skulle iaf vara jättekul att spendera den med dem. Då är jag ju med släkten trots allt! (;

 

Igår fixade jag som sagt ett telefonkort här och då kunde jag ringa hem! Jag pratade med pappa först en liten stund på morgonen och sen mamma en stund senare. Det kändes så jäkla skönt att prata med mamma eftersom jag inte har pratat med henne någonting sedan jag åkte. Det kändes nästan som att jag var hemma och bara ringde till henne för att berätta någon helt oviktig sak som vanligt, haha! Åh vad jag saknar min familj och mina vänner. Jag har aldrig känt såhär förut. När jag åker bort på någonting hemma brukar jag tycka att det är ganska skönt att bara släppa allt men här känns det som att jag har släppt lite för mycket saker eller hur man nu ska säga..

 

Min uppgift nu är att försöka att inte se bakåt utan bara framåt! Jag vet att jag haft det jättebra där hemma och allt men hade jag stannat kvar hade jag aldrig uppskattat allt lika mycket som jag gör nu. Plus att jag måste ju gå ur boet, ta ett steg ur allt tryggt, alla vanor.

Lite som att hoppa från femman i badhuset. Alla står där nere och skriker hoppa, hoppa, hoppa!! Men egentligen är det bara man själv som kan bestämma sig (så vidare man inte blir knuffad som det just nu känns som att jag har blivit). Men hade jag inte blivit just knuffad så hade jag aldrig vågat göra det här. Då hade jag missat hela hoppet och stått kvar där nere och sagt åt någon annan att hoppa, att våga. Just nu känns det som att jag är mitt i luften. Med ben och armar fladdrandes runt omkring mig och inte har en aning om vad som kommer hända när jag bryter ytspänningen och faller i vattnet. Jag antar att det är en del av spänningen samt ångesten.

Jag vet att det här egentligen var vad jag ville göra från början. Resa runt i Australien och se allt värt att se. Jag vet att det var det jag ville men det jag inte vågade. Jag tänkte att om jag bor hos en familj så får jag ju se och uppleva mycket ändå! Jag antar att det var ett hopp från trean. Något jag visste att jag hade modet att göra fast jag egentligen ville hoppa från femman. Jag måste bara säga att jag tycker alla som åker själva är sjukt modiga! Alla som hoppar från femma direkt, ni borde få ett stort pris! 

 

Åh just ja! Tash ringde mig igår innan jag pratade med mamma. Hon frågade mig om jag ville följa med på någon collegefest! Eller när man går från bar till bar ni vet, en hederlig gammal barrunda! (; Så jag sa ja, det ska bli jättekul att träffa nya människor och framför allt att träffa henne. Hon verkar så himla snäll och hon är den som har räddat mig från hela den här absurda situationen. Så tack Tash! och tack Kristina för att du hörde av dig till henne!

Tack alla som har hjälpt mig på något sätt, som tror på mig, som läser min blogg osv. TACK!

Nu måste jag verkligen gå och kissa, hehe!

Tusen kramar till er (: jag älskar er.

 

See you soon then,

B

 

 

 

Hej igen!

Nu kanns det som att det sakta men sakert borjar ordna sig har! Som jag skrev forra gangen skulle jag forsoka fa kontakt med varenda avlagsen kontakt jag har har i Australien och det gjorde jag! Men..jag kande inte att jag fick nagon vidare hjalp av dem. Alla tyckte jag skulle ta in pa hostel har i Canberra sa lange men jag tycker att den har staden ar trakig (jaja..alla som har sagt det till mig hade ratt) sa jag vill helst inte stanna kvar har.

Iaf sa vill jag bara tacka Kristina tusen miljarder ganger(!) for att hon kontaktade Tash at mig (hon var utbytesstudent eller nagot pa duve for ett par ar sedan). Hon ringde mig och sa att jag kunde komma och bo hos henne tills I get up on my feet again! Hon bor nagonstans i Adelaide men pa lordag ska hon aka och halsa pa sina foraldrar en liten bit utanfor Melbourne sa jag ska ta en buss till Melbourne fran Canberra pa lordag, ta ett tag fran Melbourne till Ballarat och sen kommer hon och hamtar mig dar. Vi kommer vara hos hennes foraldrar i en vecka och sen aker jag med henne tillbaka till Adelaide och da antar jag att det ar dags for mig att soka jobb (om jag inte redan har borjat soka nagot i Ballarat).

Jag vill ocksa tacka dig pappa for att du fixade adressen fran faster Mona till hon tanten (nagon avlagsen slakting) i Sydney. Om jag far for mig att aka dit sa ska jag ta kontakt med henne!

Sedan vill jag aven saga tack till dig Pelin! Utan dig hade jag nog inte kampat vidare. Du forstod verkligen hur jag kande mig och du gav mig jattebra tips! Jag har nu fixat ett australiensiskt (sager man sa?) nummer (med 250 fria minuter att ringa vart som helst till, fri surf pa facebook och lite annat). Jag har aven oppnat ett bankkonto och skaffat ett medicare card. Jag ska ocksa ringa och fixa ett tax file number snart. Det kanns som att det rullar pa nu. Visst jag ar ganska manga tusenlappar fattigare men jag hoppas pa att jag far jobb snart sa tjanar jag val ihop det igen!

 

See you soon then,

B

 

Just nu sitter jag och forsoker klura ut vart jag ska ta vagen. Jag har en hembiljett bokad och betald till den 18:e februari (tror jag det var) men vad jag ska gora eller vart jag ska ta vagen tills dess kanns ganska oklart.

Det ar tydligt att familjen bara later mig vara kvar for att hitta nagon annanstans att ta vagen. De ar inte otrevliga eller sa men de pushar liksom mig till att skriva med 'min kompis i Australien' pa datorn och forsoka hitta nagon annanstans att ta vagen. Jag forstar val att de vill ga tillbaka till sitt vanliga liv sa fort som mojligt men de maste ju forsta att det har kom som en chock for mig. Jag hade aldrig ens tankt i de har banorna innan. Att jag skulle bli utsparkad fran det enda stallet jag trodde jag var valkommen till. That sucks men som sagt sa finns det inte sa mycket att gora.

Hela morgonen (eller nej det ar en logn for jag har legat i sangen och dragit mig till typ elva sa att jag skulle slippa ga ut och prata med familjen) och formiddagen har jag forsokt komma i kontakt med folk som jag har nagon anknytning till. Det ar inte ens folk jag kanner, utan folk som jag kanner som kanner dem. Sa desperat ar jag just nu!  Sa om nagon har nagot forslag vart jag kan ta vagen... GIVE IT TO ME!!

 

Just nu lutar det at att jag vill till Sydney. Kanns som att det finns manga svenskar dar och en del jobb. Sen kanns det ocksa som att det finns manga vandrarhem att ta in pa dar och manga av de jag har forsokt att komma i kontakt med bor nagonstans i Sydney. Jag vill ocksa till en kuststad sa det kanns ratt med Sydney. Langtar till sommaren. Langtar tills det ar varmt. Langtar tills just nu bara ar ett minne blott. Langtar tills jag har massa nya vanner, ett nytt jobb, ny bostad. Langtar till annu en ny start! Langtar till jag kan skriva glada saker har pa bloggen och beratta om hur roligt jag har haft det, vilka aventyr jag har varit pa, vilka bra vanner jag har fatt, vilken bra tid i mitt liv det har ar. Langtar till allt blir som jag hade planerat. Antar att livet aldrig blir som man planerar. But that's just life, I guess.

 

Vill bara saga igen hur glad jag ar over allt stod jag har fatt fran helt ovantade hall. Tack och tusen tack ater! Utan er...utan er hade jag suttit pa ett plan just nu och varit pavag till Singapore. Kanns skont att vara pa fast mark och ha bada fotterna pa jorden.

Kram till er alla mina anglar!

 

See you soon then,

B

 

 

Jag kande att jag fick valdigt mycket respons pa det senaste inlagget (och det ar jag jatteglad for) sa jag tankte bara klargora nagra saker!

 

For det andra sa har jag inte gatt genom en formedling sa jag har ingen garanti att jag ska fa en ny familj eller nagot sadant. Sa det har jag ju egentligen bara mig sjalv att skylla. Jag tankte att det skulle ta sa himla lang tid att hitta en familj da for att de ar sa noga med matchningen etc. och sen vet jag ingen snalare an mig sjalv (och jag tankte att 11000 var mycket pengar att slanga ratt ut till nagon dum mellanhand (vem behover en san liksom!?) men istallet har jag slangt ut over 15000 (plus forsakring och annat skit som har gatt pa runt 3000)). Sa vad har jag? Ingen garanti, slangt ut runt 20000, om jag raknar med allt, ingen familj egentligen sa alltsa inget jobb heller. Det lamnar det till att jag har en bostad, for nu.

Iaf den tredje saken jag skulle saga var att jag bestamde mig for att kampa. Jag ar ingen som ger upp. Visst har jag haft hemlangtan och onskat mig hem massa ganger men jag skulle aldrig ha gett upp och gjort verklighet av det. Aldrig. Aldrig nagonsin.

Men de gav mig pa satt och vis en utvag, en chans att valja den latta vagen och aka hem. Och jag var sa nara att ta den. For nara. Alltsa gar jag emot och kampar.

Efter att ha gratit ut med Evelina, fatt stod av Frida och fatt tillbaka kampargloden av pappa bestamde jag mig for att jag inte ar en viljelos docka som gor allt som jag blir sagd att gora. Sa jag tanker inte aka hem efter mindre an en vecka i det land jag har fantiserat om i hela mitt liv, gjort planer for i flera veckor. Nej.

Sa jag tog mod till mig och gick ner for att prata med familjen (eller det ar egentligen mamman som bestammer allt har sa jag pratade med henne).

Jag sa till henne att jag inte ville aka hem. Det var min forsta mening; I don't want to go home. Och hon lyssnade. Jag fortsatte och lanade lite av pappas peptalk. Jag kommer inte ihag exakt men jag sa att jag ville vara kvar sa att jag kunde hitta en annan familj eller fa kontakt med nagon som jag kanner har (Lina, det ar dig jag menar (;  ). Hon sa att det var okej. Okej. Vilket litet och obetydligt ord men anda sa stort och maktigt. For mig betydde det oandligt manga saker jag inte hade trott just ett ogonblick innan jag horde det. Jag behover inte aka hem imorgon. Jag stannar. Jag kampar. Jag ger inte upp.

Jag fragade ocksa vad hon verkligen tyckte var felet med mig. Varfor hon inte ville ha kvar mig. Det tog valdigt lang tid innan hon svarade...Hon suckade. Forsokte saga nagot. Suckade. Sa ett ord. Tva. Suckade. Tillslut sa jag at henne att vad det an ar sa kan jag hantera det. Jag vill bara veta. Du ar foor snall. Jag ar for snall? Vafan?! VA?

Ja tydligen var hon radd att jag inte skulle vaga saga till barnen, inte kunna saga nej eller halla pa reglerna. Att de skulle kora over mig. Mig? Jag for snall? HAHA! Vilket skamt.. Det sa jag till henne ocksa, att jag definitivt kan saga ifran och att jag redan har gjort det massor med ganger nar jag har varit och lekt med dem i parken osv. Jag kanner mig bara illa till mods med att saga till ungarna pa skarpen infor faraldrarna och eftersom de ar hemma hela dagarna sa sager jag ju inte till dem pa skarpen heller! Jag har bara vantat pa att de ska borja jobba sa att jag kan borja ta hand om kidsen pa riktigt nagon gang.

 

Hur som helst sa har vi iaf skjutit upp hemresan sa jag kommer inte hem pa onsdag (kanske torsdag, vem vet?).

Just nu ar jag sa trott sa att mitt huvud sprangs och jag skulle garna aka hem men de tankarna fortranger jag!

Tack igen alla for ert stod och er omtanke. Kram till er alla!

 

See you soon then,

B

 

Jahapp.. Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu.

Allt har forandrats.

Precis allt.

 

Jag aker hem.

 

Imorgon.

 

Tydligen sa kande inte Lana sig bekvam med att lamna barnen helt ensamma med mig. Eller rattare sagt sa sa hon att hon sjalv inte var redo att lamna barnen till nagon annan. Jag var en underbar person men hon tyckte inte att vi klickade direkt. (Konstigt, jag har varit har i knappt fem dagar och haft jetlag tre eller fyra...). Men jag antar att det inte ar sa mycket jag kan gora at det. Det verkar som de har bestamt sig. Hon sa att hon nog hade for hoga forvantningar pa allt. Att allt skulle ga mycket smidigare. Jag vet inte riktigt vad hon menade eftersom jag inte har fatt chansen att visa vad jag gar for. Jag har inte fatt ta hand om barnen nagonting. Bara lekt och lekt och lekt med dem. Sa jag har egentligen bara varit har och underhallit dem medan foraldrarna har levt precis som vanligt.

Igar langtade jag hem ganska mycket sa darfor lag jag mest pa mitt rum och kollade pa greys (kandes battre att kolla pa nar andra led...he he).

Jag har liksom tankt att saker och ting ska andras nar foraldrarna borjar jobba (just nu ar de hemma hela dagarna..ganska jobbigt). Men uppenbarligen far jag ju inte ens chansen att uppleva den forandringen.

Jag kan arligt saga att jag vet att jag inte har gjort nagonting fel. Varken med hur jag har varit mot barnen eller foraldrarna sa det maste helt enkelt vara att, som Lana sjalv sager, de inte ar redo for att lamna barnen till nagon utanfor familjen. Just nu kanner jag mig ganska besviken och tycker att de kunde ha tankt igenom allt innan de tog kontakt med mig. Hon maste ju ha forstatt att hon skulle fa lamna ifran sig ungarna, det ar ju anda sjalva iden med att skaffa en au pair.

 

Jag vet inte riktigt vad jag egentligen kanner. Det ska bli skont att komma hem (det kanns som att jag har varit borta hur laaaaaange som helst, flera veckor).

Jag ar ganska arg over att de inte forberedde mig lite pa det sa att jag iaf kunde ha forstatt att det skulle bli sahar. Jag ar ocksa arg pa att jag har slangt mer an 15000 kr i sjon. Jag har inte fatt ut nagonting av det har egentligen. Jo kanske att jag inte vill ha barn, iaf inte sana har stokiga ungar!! Och da eftersom manniskans ursprungliga syfte ar att reproducera sig, kanns det som att mitt liv har tappat mening (haha (;  ). Nej men jag har alltsa slosat mer an 15000 kr pa mindre an en vecka, tackat nej till min plats pa Chalmers (skolan jag alltid har velat ga pa!!!), tackat nej till ett fortsatt jobb pa Ericsson (med jattebra lon) och gjort diverse andra saker jag angrar nu. Och jag har inte fatt nagonting av familjen. INGENTING.

Jag hade med mig hur mycket presenter som helst (varda over 2000 kr latt!!). Jag hade ju tankt att de skulle fa det nar de fyllde ar, i julklappar osv men eftersom jag aker hem nu (sex dagar efter att jag kom...) sa ja da fick jag ju ge allt nu. Jag hade inte plats i min vaska att ta med mig det hem anda.. Nar jag sa det till mamman sa sa hon att hon skulle kopa det av mig. KOPA presenterna som jag redan har KOPT!! eh ja..

 

Det ska iaf bli skont att komma hem. Jag antar att jag maste ga och soka jobb nu..that sucks! Tror jag ska aka bort ett tag eller nagot nar jag kommer hem. En resa nagonstans! For det har har ju inte kants som den resa jag trodde det skulle bli iaf. Jag har faktiskt inte sett ett skit av Australien. Inte upplevt nagonting. Det suger. Eller jag trodde att jag sag en odla harom dagen faktiskt! Jag blev jatteglad, skrattade mitt pa gatan. Sen sa kom jag lite narmare, kanske en meter narmare, och da sag jag att det var en vattenkran som satt pa husvaggen. En san har for vattenslangen. Nagot dum jag kande mig! HA!

En cool sak jag sag var iaf massor med kakaduor mitt pa en grasmatta langs vagen. Det var ganska haftigt. I Sverige har jag bara sett nagon i bur i djuraffaren. So thank you very much Australia for leting me see a bunch of cockatoos!

 

Nej nu ska jag forsoka fa tag pa min familj sa att jag kan saga att jag ska aka hem! Kul..

Iaf ha det bra. Jag vet inte vad jag ska gora med den har bloggen heller.. Det var aldrig min mening att borja skriva blogg. Jag har alltid varit emot det och tycker egentligen att det ar tontigt att skriva saker som man latsas att man inte vill att andra ska lasa fast man egentligen innnnerst inne vill att alla ska lasa.. Patetiskt ar min asikt. Men (!) jag kanske har andrat mig nu. Det ar ganska skont att skriva lite da och da. Inte for att vem som helst ska kunna lasa utan for att jag kanner mig ensam har. Det ar skont att skriva pa svenska. det ar kul att se att dem jag riktar mig till faktiskt laser och kommenterar (du ar inte en av dem Jacob Hassler, du ar bara random och jag vet inte varfor du kommentera).

 

Men till er andra sa vill jag bara saga att jag alskar er och saknar er! Och som det verkar nu sa ar jag hemma om tva dagar!

 

See you soon then,

B

 

 

Annu en dag har gatt. Idag har jag och barnen varit i en park fyra gator bort (det var visst viktigt hur manga gator man gick over). Igar gick vi till parken precis utanfor huset nar de tre aldre barnen kom hem fran skolan. De bor i ett jattefint omrade med bara nybyggda hus. Deras hus kostade runt 5 miljoner svenska kronor sa det ar ganska fint. Eller nej, det ar jattefint! Verkligen jattestora och fina rum, fina badrum och koket ar ocksa fint! Sahar skulle jag vilja bo och jag tycker anda vi bor fint hemma. Det kanns ganska amerikanskt, ni vet nar man har valdigt ljust; vita lister, vita dorrar, vita inbyggda garderober med skjutdorrar osv. Jag gillar huset men det kanns lite trakigt att bara sitta har. Klart att det blir det man gor det till men alla dagar kanns lika dana och hur mycket kan man variera sig egentligen? Man leker inne eller man leker ute, det ar typ det.

Jag skrev ett jattelangt inlagg pa flygplatsen i Hongkong men saklart laggade internet och allt forsvann och sen orkade jag inte skriva om det.

 

Jag tog med mig min dator sa att jag skulle kunna skriva med dem tre svenska bokstaverna som inte finns har men sjalvklart gick det inte att installera internet pa den for att jag inte var administrator...haha just my luck!

 

Resan gick iaf bra, det kandes (otroligt nog) som att det gick snabbare an 30h. Eller ja det var val for att jag helt tappade kanslan for tid och rum. Planet till London kandes nastan jobbigast for att det var byte sa fort. Londons flygplats ar nog den storsta flygplatsen jag har varit pa i hela mitt liv (och jag har varit pa ganska manga). Nar jag kom fram fick jag ta en buss till nasta gate! Bara det tog en kvart sen nar jag kom fram sa fanns det massor med affarer, och da menar jag verkligen massor! Iaf sa skulle jag ju till min terminal ocksa och det tog tjugo minuter att ga bort till den! Sa ja det kandes lite storre an Arlanda iaf! (;

Val pa Heathrow sa traffade jag de tva charmigaste tanterna nagonsin! De var fran USA och hur checka som helst! Jag traffade aven en man/gubbe fran London som tyckte att jag pratade jattebra engelska. Han sa att det lat som att jag kom fran UK forutom att jag hade a small accent (; Alltid nagot!

 

Sedan var det dags for flyget till Hongkong och det kandes val sisadar. Eller vad vet jag egentligen, jag sov ju bade nar vi lyfte och landade! Haha. Jag fick iaf nagot djavulskt ont i ryggen och kande mig som hundra ar aldre an 80+ tanterna fran USA!

Nagot som var bra dock var att alla hade en egen liten tv/skarm som man kunde valja vad man ville gora pa. Spela spel, lyssna pa musik, radio, kolla pa film, serier eller dokumentarer. Haha, tyvarr sov jag ju genom nastan hela resan sa det blev inte mycket utnyttjande av det.

 

Pa flyget fran Hongkong till Sydney sov jag bara nar vi lyfte, hehe.

Annars var det inget markvardigt med den flygningen. Det fanns aven skarmar pa det har cathay pacific-planet. Lyssnade pa nagra skivor iaf.

Sen var jag framme! Sa himla skont att veta att det inte var nagon mer vantan till nasta plan.

Jag var beredd pa varsta investigation i tullen eftersom alla har skramt upp mig angaende det innan. Darfor hade jag fixat ett papper fran min lakare att jag fick ha med mig medicin osv. Det star tre rader pa pappret, bokstavligen. Och den skiten betalade jag 350 jakla spann for! Tror ni sedan de kollade min vaska!? Nej saklart inte... Aja, jag kom iaf snabbare ur tullen!

Val ute sa sag jag Jeff och Georgie nastan direkt. Jag blev jatteglad over att se dem och att se att de kande igen mig direkt. Efter att vi halsade och allt sa borjade resan till Canberra pa 2,5-3h.

 

Just nu orkar jag inte skriva mer, klockan ar strax tio pa kvallen har och det har varit en lang dag. Jag skriver igen nar jag har tid och da ska jag forsoka beratta mer om familjen! (:

 

See you soon then,

B

 

Nu är det dags! Jag har världens tryck i bröstet, mitt hjärta pumpar ovanligt snabbt, jag har ont i halsen och magen. Jag vill inte åka härifrån men jag vill åka dit. Allt känns så konstigt. Det känns ledsamt att lämna allt men samtidigt som det roligaste jag har gjort! Jag vill att alla jag älskar ska följa med mig och ta det här klivet!

 

Igår och idag har varit dagar med blandade känslor. Stundvis känner jag inte alls att jag ska åka och andra stunder vill jag bara gråta för att allt känns så påtagligt och nära.

Jag gick en lång promenad med Max igår kväll genom í stort sett alla delar av stan och det kändes som att jag såg hela mitt liv fladdra förbi. Minnesbilder från allt jag har upplevt i den här stan, bra och dåliga, kom flygandes från alla håll och kanter. Så igår var jag ganska nedstämd.

Idag kändes det lite bättre. Jag hade en jättelugn och skön dag med Hanna. Vi satt och pratade om allt, det kändes perfekt som min sista dag här. Det var väldigt avslappnande och jag slapp tänka på "har jag packat allt?", "har jag glömt något?", "skulle jag ha tagit med mig ett par extra byxor eller en tröja?", "är passet med?", "har jag några pengar med mig?" etc... Sånt är väldigt stressande kan jag ju tala om!

 

Marcus kom hit en stund också, han gick nyss. Iza somna för några timmar sedan, innan jag hann säga hejdå :'(

Sen gick pappa och la sig nyss. Det var jobbigt att säga hejdå. Fruktansvärt. Hemskt. Sorgligt. Usch.

Det är mamma, Mickis och min morbror som ska skjutsa mig till Arlanda. På vägen ska vi även stanna till i Strängnäs och säga hejdå till Linnéa, det kommer också bli jobbigt.

Sedan kommer Frida och Linda för att säga hejdå på flygplatsen. Det kommer bli hemskt. Det är en sak att säga hejdå till en person i taget. Men att säga hejdå till fem personer samtidigt det kommer suga. Jag kommer sakna er så himla mycket och jag älskar er.

 

Mitt plan lyfter 07.20 går till London (väntetid 3h 25 min) sedan till Hong Kong (väntetid 1h 55 min). Total resetid 28h 50min.

Det kommer också suga, haha! Jag är så himla åksjuk (och ja även när jag flyger...) så jag ser inte fram emot själva resan. Hoppas jag blir drogad av någon på planet så kan jag sova hela vägen! Fast det skulle ju inte vara så bra när jag ska byta plan, haha!

 

Jag känner att det här blir ett långt inlägg men jag kommer nog inte skriva sen på ett tag så det är väl lika bra att köra på.

Min högsta önskan just nu är att flygresan ska gå fort och att min värdfamilj är som jag har fått intryck av att de är. Jag vill verkligen trivas och att det här ska bli det bästa året/månaderna i mitt liv!

 

Sen vill jag bara säga till alla jag älskar att jag inte vill att ni ska vara ledsna för att jag har åkt. Jag kommer snart hem igen (; och om ni är ledsna så blir jag ledsen! Så mamma cheer up now! ♥ Och tack pappa för att du tar hand om Max och låter mig göra det här (tack till mamma, mickis och iza med). Iza du kan ta mitt rum nu om du vill, jag har packat ut allt för din skull!

 

Nej nu ska jag byta om och packa in allt i bilen. Ha det bra tills vi hörs igen.

 

See you soon then,

B

 

 

Idag är det två dagar sedan jag kom hem från Serbien och baba och deda. Jag kan ju säga att det var väldigt skönt med 35-40 grader varje dag. Äntligen har jag fått lite bränna (:

Förut var Frida här och hjälpte mig med att packa det absolut sista och mitt handbagage. Mitt rum är också i stort sett färdigpackat!

I am ready to go now.

Strax kommer släkten hit för att fira mig, äta smörgåstårta, fika och ha det trevligt.

Nu ska jag gå ut med min älskling Max.

Bara tre dagar kvar nu!! (Panik)

 

See you soon then,

B

 

Om några timmar sitter jag på planet till baba och deda i Belgrad! Det ska bli så skönt och roligt att träffa dem! Jag pratade nyss med mormor och hon sa att de hade över 30 grader då! Känns som att det kommer vara ganska bra väder iaf! Jag har saknat dem så himla mycket. Tur att jag ska träffa dem nu i några dagar innan jag åker till Oz.

Nio dagar kvar!

Just nu rushar jag med de sista grejerna jag ska ha med mig ned till Serbien, my hometown. Som jag längtar efter mormor och morfar, mormors mat, melon och aprikoser! ♥

 

See you soon then,

B