Jahapp.. Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu.
Allt har forandrats.
Precis allt.
Jag aker hem.
Imorgon.
Tydligen sa kande inte Lana sig bekvam med att lamna barnen helt ensamma med mig. Eller rattare sagt sa sa hon att hon sjalv inte var redo att lamna barnen till nagon annan. Jag var en underbar person men hon tyckte inte att vi klickade direkt. (Konstigt, jag har varit har i knappt fem dagar och haft jetlag tre eller fyra...). Men jag antar att det inte ar sa mycket jag kan gora at det. Det verkar som de har bestamt sig. Hon sa att hon nog hade for hoga forvantningar pa allt. Att allt skulle ga mycket smidigare. Jag vet inte riktigt vad hon menade eftersom jag inte har fatt chansen att visa vad jag gar for. Jag har inte fatt ta hand om barnen nagonting. Bara lekt och lekt och lekt med dem. Sa jag har egentligen bara varit har och underhallit dem medan foraldrarna har levt precis som vanligt.
Igar langtade jag hem ganska mycket sa darfor lag jag mest pa mitt rum och kollade pa greys (kandes battre att kolla pa nar andra led...he he).
Jag har liksom tankt att saker och ting ska andras nar foraldrarna borjar jobba (just nu ar de hemma hela dagarna..ganska jobbigt). Men uppenbarligen far jag ju inte ens chansen att uppleva den forandringen.
Jag kan arligt saga att jag vet att jag inte har gjort nagonting fel. Varken med hur jag har varit mot barnen eller foraldrarna sa det maste helt enkelt vara att, som Lana sjalv sager, de inte ar redo for att lamna barnen till nagon utanfor familjen. Just nu kanner jag mig ganska besviken och tycker att de kunde ha tankt igenom allt innan de tog kontakt med mig. Hon maste ju ha forstatt att hon skulle fa lamna ifran sig ungarna, det ar ju anda sjalva iden med att skaffa en au pair.
Jag vet inte riktigt vad jag egentligen kanner. Det ska bli skont att komma hem (det kanns som att jag har varit borta hur laaaaaange som helst, flera veckor).
Jag ar ganska arg over att de inte forberedde mig lite pa det sa att jag iaf kunde ha forstatt att det skulle bli sahar. Jag ar ocksa arg pa att jag har slangt mer an 15000 kr i sjon. Jag har inte fatt ut nagonting av det har egentligen. Jo kanske att jag inte vill ha barn, iaf inte sana har stokiga ungar!! Och da eftersom manniskans ursprungliga syfte ar att reproducera sig, kanns det som att mitt liv har tappat mening (haha (; ). Nej men jag har alltsa slosat mer an 15000 kr pa mindre an en vecka, tackat nej till min plats pa Chalmers (skolan jag alltid har velat ga pa!!!), tackat nej till ett fortsatt jobb pa Ericsson (med jattebra lon) och gjort diverse andra saker jag angrar nu. Och jag har inte fatt nagonting av familjen. INGENTING.
Jag hade med mig hur mycket presenter som helst (varda over 2000 kr latt!!). Jag hade ju tankt att de skulle fa det nar de fyllde ar, i julklappar osv men eftersom jag aker hem nu (sex dagar efter att jag kom...) sa ja da fick jag ju ge allt nu. Jag hade inte plats i min vaska att ta med mig det hem anda.. Nar jag sa det till mamman sa sa hon att hon skulle kopa det av mig. KOPA presenterna som jag redan har KOPT!! eh ja..
Det ska iaf bli skont att komma hem. Jag antar att jag maste ga och soka jobb nu..that sucks! Tror jag ska aka bort ett tag eller nagot nar jag kommer hem. En resa nagonstans! For det har har ju inte kants som den resa jag trodde det skulle bli iaf. Jag har faktiskt inte sett ett skit av Australien. Inte upplevt nagonting. Det suger. Eller jag trodde att jag sag en odla harom dagen faktiskt! Jag blev jatteglad, skrattade mitt pa gatan. Sen sa kom jag lite narmare, kanske en meter narmare, och da sag jag att det var en vattenkran som satt pa husvaggen. En san har for vattenslangen. Nagot dum jag kande mig! HA!
En cool sak jag sag var iaf massor med kakaduor mitt pa en grasmatta langs vagen. Det var ganska haftigt. I Sverige har jag bara sett nagon i bur i djuraffaren. So thank you very much Australia for leting me see a bunch of cockatoos!
Nej nu ska jag forsoka fa tag pa min familj sa att jag kan saga att jag ska aka hem! Kul..
Iaf ha det bra. Jag vet inte vad jag ska gora med den har bloggen heller.. Det var aldrig min mening att borja skriva blogg. Jag har alltid varit emot det och tycker egentligen att det ar tontigt att skriva saker som man latsas att man inte vill att andra ska lasa fast man egentligen innnnerst inne vill att alla ska lasa.. Patetiskt ar min asikt. Men (!) jag kanske har andrat mig nu. Det ar ganska skont att skriva lite da och da. Inte for att vem som helst ska kunna lasa utan for att jag kanner mig ensam har. Det ar skont att skriva pa svenska. det ar kul att se att dem jag riktar mig till faktiskt laser och kommenterar (du ar inte en av dem Jacob Hassler, du ar bara random och jag vet inte varfor du kommentera).
Men till er andra sa vill jag bara saga att jag alskar er och saknar er! Och som det verkar nu sa ar jag hemma om tva dagar!
See you soon then,
B
