Alla var jättetrevliga och öppna. De välkomnade mig in i familjen direkt när jag klev innanför dörren.

Jag känner att jag inte riktigt kan förklara känslan av att komma hit men jag mår iaf skitbra rent ut sagt! Tash är världens snällaste och roligaste! Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne.

 

Jag kan ju berätta lite vad vi har gjort idag då. Det började med att jag gick upp och åt frukost och pratade med hennes pappa (för övrigt jättesnäll). Han heter Ron och är 67 (tror jag) men ser definitivt mycket yngre ut och är väldigt pigg. Hennes mamma, Belle, vet jag inte hur gammal hon är men hon jobbar iaf fortfarande. Hon påminner om mormor eller kanske mer om moster faktiskt. Typ när moster har druckit några glas och skrattar hela tiden, så är hennes mamma hela tiden!:D haha åh jag saknar min familj men det känns så skönt att Tash familj är så lik min. Öppen och ärlig. Varm och kärleksfull.

Efter frukosten iaf så fick jag manikyr och pedikyr av en kompis till Tashs mamma. Jätteskönt och jättefint (:

Sedan åt vi mat och pratade. Efter det så gav jag ett spel till Tash som vi spelade, jag, Tash och hennes två kusiner Mia, 8, och Erica, 6. Så himla söta och snälla tjejer.

Hennes släkt åkte sakta men säkert hem till sig igen och det blev bara vi kvar. Hennes mamma och moster (tror jag) visade mig runt i stan. Det är nog den sötaste staden jag har sett på väldigt länge! Det finns sjukt många gamla, fina, bevarade hus. Hennes pappa berättade att många av husen var flera hundra år gamla:D Det finns en sjö mitt i stan som många tar en promenad eller springtur runt. Sedan hade de någon memorial garden för gamla krigare. Staden känns som en liten by där alla känner alla fast det i själva verket är väldigt mycket större än Katrineholm.

Just nu ligger jag och Tash i sängen med varsin dator (hon har en sån mac vi hade i skolan). Hon har hjälpt mig med mitt CV och gud vad det låter proffsigt nu, haha! Everything happens for a reason!

 

Idag har jag också pratat med pappa på WhatsApp. Han skickade en video på Max! Jag började gråta när jag såg den. Det kändes bara som att jag missar så himla mycket där hemma. Jag missade när Iza började dansa (dansen som jag för övrigt skrev in henne på), såna saker gör mig ledsen. Jag vill vara där för mina systrar. Jag vill vara med Mickis hennes sista år i skolan. Studentåret. Det var mitt roligaste år så jag vill vara med henne och göra det till hennes bästa år med!

När jag pratade med mamma så sa hon att det inte händer någonting i stan, det är lika tråkigt som alltid. Regnar och har sig. Jag antar att jag skulle känna likadant om jag själv var kvar, att det var tråkigt och att jag inte ville vara kvar men nu när jag väl är borta hemifrån så känns det annorlunda. Äsch, det är bara ibland det känns såhär. Sedan jag kom till Tash har jag inte känt någon hemlängtan alls förutom när jag såg videon på min älskling. Pappa sa att han har blivit jätteduktig och kan springa bredvid utan koppel när man cyklar och att han lyssnar jättebra. En lydig liten gosse det där!

 

Haha, jag måste bara säga att något jag verkligen saknar nu är mina mjukisbyxor!! Jag fryser här och vill ha något att gosa in mig i. Kanske skulle ha tagit med min one piece ändå (;

Over and out. Love.

 

See you soon then,

B