Så var det ÄNTLIGEN dags att träffa Frida och åka till ännu en annan världsdel. 

Resan gick bra. Första planet sov jag hela resan, andra planet var bara plågsamt. Fick ingen mat på åtta timmar så höll på att svimma när jag väl fick gå av men vad gjorde det när jag snart skulle få träffa Frida efter ett helt år isär. Jag var så glad men jag kände mig verkligen på bristningsgränsen, hade knappt fått någon sömn natten innan, ingen mat, kändes som att jag hade glömt massa grejer hemma och lite sånt strunt. När jag går till bagagebandet har jag bara en dålig känsla, ni vet hur man bara kan känna på sig att något inte är rätt. Så kände jag men struntade i det för jag skulle ju snart få träffa Frida!! Mycket riktigt så stämde min känsla. Mitt bagage kom aldrig. Det var fast i New York, lucky me! Som tur var kom det fram dagen efter och de levererade det hem till Frida. 

Jag väntade och väntade på Frida och tillslut kom hon! Vi sprang mot varandra som i en klyschig Hollywood-film och slängde oss på varandra och grät en skvätt. Det kändes så skönt att träffa henne igen!! ÄNTLIGEN.

Hon visade mig runt lite i San Francisco och sedan åkte vi hem till henne. 

 

För er som inte vet det så är hon en Aupair i SF. Hon tar hand om två jättesöta tvillingpojkar på snart 4 år, Luca och Noel. 

 

Efter två dagar i SF så åkte vi till LA men det får jag berätta mer om sen.

 

See ya guys!

 

(: